Wild at Heart

För ungefär tretusen år sedan (det känns så) såg jag och min blodssyster en asgrym film.
Wild at Heart.
På hyr-VHS...
Det var på den tiden man kunde köpa 2,8'or på Konsum, köa i telefonkiosker, planka in på discot och sen köra hem full på sin metallicröda Zündapp.
Det var också innan vi flyttade ihop i hennes pappas gamla röda hus med vita knutar, fyra katter, Janis Joplin och Black Sabbath på stereon och planerade middagen till Jeopardy på 4:an när dom fortfarande bara visade reklam MELLAN programmen och Johan var ledsen och kinkig.
Så länge sedan var det.

I dag ska jag se den igen.
Om jag vågar.
För jag är lite rädd för att den kanske inte är så bra som vi tyckte att den var då.
För i dag kör jag bil hem, nykter, efter att ha jobbat på helgen. Det finns inga 2,8'or längre. Inget riktigt Konsum heller.
Och jag har tankat ner filmen i datorn, som jag kopplar in i en 46" platt-tv, via stereon.
Det här kan sluta hur som helst.
Jag är skeptisk...